Raggarnas historia i bokform
Raggarnas historia i bokformSten Berglind: Raggare (2005) Max Ström bokförlag
1959 är en sommar att minnas i Västervik. Inte bara för den stora branden utan också för inspelningen av filmen ”Susanne”. Genom den ville filmaren och läkaren Kit Colfach visa hur det går när man kör vårdslöst, med för hög fart och alkohol i kroppen. Han uppnådde också denna effekt sedan filmen haft premiär, den 18 mars året efter, på Palladium i Västervik och sedan runt om i landet. Biobesökarna
chockades av de realistiska olycksbilderna och en del till och med svimmade i biosalongen. Filmen handlar om raggare och i filmen spelar många av dem sig själva. Då var raggare ett relativt nytt fenomen, en snabbt växande ungdomsgrupp som sågs som ett problem av samhället.
De var rebeller på väg, ungdom på glid, svåra att tygla och upproriska mot etablissemanget. De skapade rubriker omkring sig och framställdes ofta som värre än de var, men ibland också som betydligt mildare.
Om den här sammansatta bilden av raggare skriver journalisten Sten Berglind i sin nya bok ”Raggare”. Han var själv raggare vid den här tiden för ungefär 45 år sedan, i Västerås. Här berättar han både egna minnen och om hur raggarna sågs av omgivningen. Till exempel i filmer. Ett par av bokens kapitel handlar
om Kit Colfach och hans kamp för färre olyckor i trafiken. Det började redan 1955 med filmen ”
Blindbock”, med en motorcyklist i huvudrollen. Fem år senare var det raggarna som var i fokus.I filmen är det Susanne Ulfsäter från Västervik och Arnold Stackelberg från Stensnäs som spelar ett par. Susanne är den fina flickan som blir ihop med raggaren Olle. Efter en svår trafikolycka förändras deras liv drastiskt. Hennes skador är svåra och leder till en personlighetsförändring. I dag är ”Susanne” en kultfilm konstaterar Sten Berglind. Han tar i boken ett samlat grepp om fenomenet raggare. Till exempel reder han ut vad ordet kommer ifrån och hur det använts under historiens lopp, innan det blev synonymt med motorburen arbetarungdom. De samlades i gäng och organiserade sig i klubbar. En av de mer
namnkunniga var The Road Devils. Ett bråk på stan en söndag i april blev upptakten till den långa heta sommaren 1959, med raggarna som rubrikstoff i många tidningar efter slagsmål och upplopp runt om i landet. Raggarna är i grunden ett sent 50-talsfenomen. När 50-talet så småningom tog slut 1964 och den
moderna tiden med popkultur och nya vindar tog över 1965 gled raggarna in i Svenssonlivet.
Det som gör den här boken så intressant är att Sten Berglind berättar om en kanske inte glömd men i dag sällan beskriven samhällsgrupp, viktig och omtalad på sin tid. Dagens raggare (jodå, de finns) är inte alls
desamma som gårdagens även om en och annan har kvar sin gamla amerikanare och tar fram den då och då för att glida omkring i. I dag handlar det mer om bilarna och musiken men på 50- och 60-talet var det en hel ungdomskultur som raggarna stod för. Massor av bilder, både egna och andras, ger boken extra poäng. Riktiga nostalgipoäng.
Med muller och bång kom raggare i blänkande bilar till Vardaga KullaboGraninge i lördags. Det var bilklubben Moonshine som bjöd de boende på cruising i sina åkdon.
Kullabo-Graninges aktivitetsansvariga Carola Lundqvist hade lagt ner mycket jobb på att skapa en fin aktivitet för de boende. Hon har själv goda raggarminnen från sitt ursprung i Värmland.
Moonshine är en av Stockholms äldsta bilklubbar och de kunde erbjuda en stort urval av olika klassiska USA-bilar för de boendes åkturer. Kullabo-Graninge vänder sig till yngre med demenssjukdom där mångaär i en ålder när man har egna minnen av raggarkulturen.Det bjöds också på fika och musik, rock’n’roll så klart. Arrangemanget hade fått namnet Björnkullaträffenoch tanken är att det ska bli en årlig aktivitet, till glädje för både raggare och boende
1959 är en sommar att minnas i Västervik. Inte bara för den stora branden utan också för inspelningen av filmen ”Susanne”. Genom den ville filmaren och läkaren Kit Colfach visa hur det går när man kör vårdslöst, med för hög fart och alkohol i kroppen. Han uppnådde också denna effekt sedan filmen haft premiär, den 18 mars året efter, på Palladium i Västervik och sedan runt om i landet. Biobesökarna
chockades av de realistiska olycksbilderna och en del till och med svimmade i biosalongen. Filmen handlar om raggare och i filmen spelar många av dem sig själva. Då var raggare ett relativt nytt fenomen, en snabbt växande ungdomsgrupp som sågs som ett problem av samhället.
De var rebeller på väg, ungdom på glid, svåra att tygla och upproriska mot etablissemanget. De skapade rubriker omkring sig och framställdes ofta som värre än de var, men ibland också som betydligt mildare.
Om den här sammansatta bilden av raggare skriver journalisten Sten Berglind i sin nya bok ”Raggare”. Han var själv raggare vid den här tiden för ungefär 45 år sedan, i Västerås. Här berättar han både egna minnen och om hur raggarna sågs av omgivningen. Till exempel i filmer. Ett par av bokens kapitel handlar
om Kit Colfach och hans kamp för färre olyckor i trafiken. Det började redan 1955 med filmen ”
Blindbock”, med en motorcyklist i huvudrollen. Fem år senare var det raggarna som var i fokus.I filmen är det Susanne Ulfsäter från Västervik och Arnold Stackelberg från Stensnäs som spelar ett par. Susanne är den fina flickan som blir ihop med raggaren Olle. Efter en svår trafikolycka förändras deras liv drastiskt. Hennes skador är svåra och leder till en personlighetsförändring. I dag är ”Susanne” en kultfilm konstaterar Sten Berglind. Han tar i boken ett samlat grepp om fenomenet raggare. Till exempel reder han ut vad ordet kommer ifrån och hur det använts under historiens lopp, innan det blev synonymt med motorburen arbetarungdom. De samlades i gäng och organiserade sig i klubbar. En av de mer
namnkunniga var The Road Devils. Ett bråk på stan en söndag i april blev upptakten till den långa heta sommaren 1959, med raggarna som rubrikstoff i många tidningar efter slagsmål och upplopp runt om i landet. Raggarna är i grunden ett sent 50-talsfenomen. När 50-talet så småningom tog slut 1964 och den
moderna tiden med popkultur och nya vindar tog över 1965 gled raggarna in i Svenssonlivet.
Det som gör den här boken så intressant är att Sten Berglind berättar om en kanske inte glömd men i dag sällan beskriven samhällsgrupp, viktig och omtalad på sin tid. Dagens raggare (jodå, de finns) är inte alls
desamma som gårdagens även om en och annan har kvar sin gamla amerikanare och tar fram den då och då för att glida omkring i. I dag handlar det mer om bilarna och musiken men på 50- och 60-talet var det en hel ungdomskultur som raggarna stod för. Massor av bilder, både egna och andras, ger boken extra poäng. Riktiga nostalgipoäng.
Kullabo-Graninges aktivitetsansvariga Carola Lundqvist hade lagt ner mycket jobb på att skapa en fin aktivitet för de boende. Hon har själv goda raggarminnen från sitt ursprung i Värmland.
Moonshine är en av Stockholms äldsta bilklubbar och de kunde erbjuda en stort urval av olika klassiska USA-bilar för de boendes åkturer. Kullabo-Graninge vänder sig till yngre med demenssjukdom där mångaär i en ålder när man har egna minnen av raggarkulturen.Det bjöds också på fika och musik, rock’n’roll så klart. Arrangemanget hade fått namnet Björnkullaträffenoch tanken är att det ska bli en årlig aktivitet, till glädje för både raggare och boende
Comments
Post a Comment